hanssonskans.blogg.se

Jag har alla svaren i en liten ask, kan bara inte förmå mig att öppna den! 

Jag slås av hopplösheten att det är så otroligt många jag saknar. Några som finns nära men som ändå inte hinns med. Några riktigt långt bort som äger en så stor del av mitt hjärta att det värker. Tårarna bränner bara jag tänker på hur långt bort de är. 

Anna är så klart en av dem. En period i livet(förutom när vi bodde hemma) bodde vi så nära varandra att man kunde gå ut i pyjamas och utan skor för att springa över på en kvällskaffe. Jag saknar det! Vill köpa upp alla hus i kvarteret och flytta hit dem, de där som saknas. 

Funderar ibland på vad fan det är vi håller på med. Livet springer förbi, ibland plingar det på dörren och jag lyckas vara hemma för att uppleva det. Ibland springer det runt huset och knackar på samtliga fönster och jag bara orkar inte öppna. Orkar inte fejsa. Ångesten kommer direkt men ändå är det ren överlevnad att bara dra ner rullgardinen och låtsas att jag inget hör. 

Det låter nattsvart, jag vet. Mycket är det. Som tur är finns mycket mer som inte är det! Vad är det som gör att man inte får må dåligt? Rent generellt alltså? Varför måste man vara glad jämt för att vara lycklig? 

Jag är världens lyckligaste trots att jag bitvis känner mig helt vilse, ledsen och förbannad. 

Jobbar stenhårt för att få bättre kvalité på livet. Inte ekonomiskt, inte materiellt, utan rent känslomässigt. Egoistiskt, hur ska jag göra för att må bättre mer frekvent? Vad ska jag sortera bort. Hur ser min prioritering ut? Även om frågeställningarna bottnar i personliga pronomen så förväntas resultatet gynna fler. 

Ja jösses, ibland snurrar tankarna så fort att jag själv inte är helt säker på vad de menar. Men målet är glasklart. Jag låter det snurra och ser det positivt, man lär sig något av det. Det är jag säker på. 

Idag är det söndag. Är det en slump att det snurrar mer då mån tro? 

Over and out...!