hanssonskans.blogg.se

Kaffekopp efter kaffekopp, mota huvudvärk och maktlöshet. Bittert, deppigt och patetiskt. 

Allt detta om jag skulle välja att gnälla lite alltså. 

Men som den urbota dumma optimist jag är så vet jag ju någonstans att jag visst fått något gjort. Visst pysslat, bakat och varit aktiv. Kanske inte i vanlig utsträckning. Hur ska jag lyckas med det då? Är det ens lika viktigt längre? Ja, det skulle jag vilja säga att det är. Jag söker förändring, gör justeringar. Sakta men säkert. Jag har ingredienser hemma för sjumiljoner sorters kakor. En sort i taget kommer de bakas, avnjutas, ges bort och till och med glömmas bort. 

Jag tar dagen som den kommer och även om det rastlösa i kroppen håller på att ta kol på mig så låter jag bli att lyssna. Jag läker genom vila. Låter luddigt. Men det är vetenskapligt bevisat, å så har en grymt jävla klok kvinna sagt mig detta. Jag lyssnar. Jag är ju en lydig och diciplinerad person...

Over and out...!