hanssonskans.blogg.se

Jovisst, 28 åring. Igår var det födelsedag. Gillar det inte speciellt men gårdagen var bra! Blev uppvaktad av fina vänner och familj, massor med hälsningar via sms och FB. Dagen idag har även den bjudit på uppvaktning och fina presenter! Glad och tacksam! Men trött, så in i bänken trött! Sover knappt om nätterna, hjärnan högvarvar, dagarna går i 200 och det är fööör mycket samtidigt att hålla reda på. Jag och Elton har fantastiska dagar tillsammans, men när kvällen kommer och han somnar gott känner jag att jag har 500 saker att ta tag i...Oftast tar jag tag i en sak innan jag sjunker ner bredvid den lilla mysungen och bara lyssnar på hans gulliga snusningar. Det är vila nog för mig, just nu. Men förr eller senare behöver jag väl sova ordentligt. Om jag klarar mig till söndag kväll är jag nöjd. Då ramlar många måsten av mina axlar. Kommer säkert snirklat mig in i nya måsten, men ska försöka att avstå. Jag behöver vilan?..;) 

 

Well, födelsedagen var det ja. 28. Man kunde ju tro att man blir klokare med åren men det vettofan. Vore det fallet skulle jag väl knappast anmält mig att köra tjejvasan mindre än ett år efter barnafödsel...!? Är man inte klok får man samla på erfarenheter istället tänker jag och nog lär det bli en erfarenhet, en lång smärtsam sådan...jag ser ändå fram emot det...!? Min omgivning har fattat budskapet och hjälpt mig i form av presentkort och kontanter till utrustning jag behöver...nice!!

 

Något sorgligt igår var dock att jag hela dagen hade en känsla av väntan. Väntade mig besök. Den där oväntade knacken på dörren, ett hojt i hallen "Halloj, vad är det för en daaag? Jag tar inte av mig skorna" Det slog mig sent igår kväll, det var farfar Tage jag väntade på. Alltid punktlig att det skulle firas på rätta dagen, men aldrig noga med tiden och väntade aldrig på någon inbjudan, kom när det passade honom. Det brände lite innanför ögonlocken när jag insåg att det var första fjärdedecember utsn honom... Saknar den där gubben!! 

Men inatt (och nu får ni väl idiotförklara mig ni som vill) så firade vi, han och jag. Hade en så verklig dröm om honom och han var så frisk och härlig. Han kändes lätt i själen och hans varma och glada uppsyn var tillbaka. Jag frågade vad han gjorde här och han svarade; men vi måste ju fira dig. Han bjöd mig på underbart goda tekakor med ost och gurka... 

Det var ingen vanlig dröm, han var här! Det gick en rysning genom kroppen när jag vaknade, men det kändes som ett avstamp från hans sida. Hans sätt att säga att nu var han fri från sina plågor. 

 

Jag måste sluta blogga på nätterna, det blir så osammanhängande och svamligt...! 

 

Over and out...!