Just about to give up...men kände att soffan på intet sätt var bekväm. Kaffesuget övervinner och med lite musik i öronen ska nog det grymt onödiga projektet för dagen bli klart. Eller, onödigt var det väl inte. Onödigt att dra igång det så sent bara. För några timmar sedan fick jag nog av spjälsängen som skulle tagits bort för läääänge sedan. Nu ligger iaf Elton i sin"nya" säng (som stått på hans rum ganska länge nu) och förhoppningsvis är det ett led i bättre nätter. Sängen flyttades in i vårt rum, skötbord blev hylla i hans rum och leksakslådor är rensade och omstrukturerade. Ändå mycket kvar. Det där "roliga" finliret men det som ändå tar en jävla tid. Flyttar runt, passar in, mäter om, möblerar osv osv... Det blir förhoppningsvis klart nån gång inatt. Då kan jag ju dra igång nåt nytt imorn...eller inte!
Imorn ser vi fram emot en rolig utedag med hockey, pulka, grillning och fika.
Efter julens dagar är både jag och Elton mätta på bilåkande och inneliv...vi vill uuuut! Rasmus var ute med Elton i några timmar igår fm medan jag gjorde en ryck hemma med berget av julklappar, städade berget av hundhår och gjorde oss klara för tredje och sista julfirandet som jag och E sedan åkte på. Idag fick jag sovmorgon och klev inte upp förrän ryggen började värka bortåt 11 (gick iofs och la mig vid 04) och då var redan E och R ute i skogen med hundarna. Efter lunch, kaffe och lite lek med nya bilbanan var det ju mörkt ute igen så ingen utelek för mig iaf... Så morgondagen ser vi verkligen fram emot!!
Försök vara positiv. Inget gnäll. Nej jag veeet! Men om jag nu skulle välja att gnälla så är jag så förbannat trött på att vara trött och orkeslös! Viljan finns, idéerna likaså. Något större än viljan är dock besvikelsen när kroppen inte mäktar med. Eller kroppen...hjärnan kanske snarare. Jag har inte sytt en enda pinal under hela hösten, vet inte när jag pysslade sist. Har ingen aning om hur många projekt som finns påbörjade, oklara och misslyckade.
Kaffekopp efter kaffekopp, mota huvudvärk och maktlöshet. Bittert, deppigt och patetiskt.
Allt detta om jag skulle välja att gnälla lite alltså.
Men som den urbota dumma optimist jag är så vet jag ju någonstans att jag visst fått något gjort. Visst pysslat, bakat och varit aktiv. Kanske inte i vanlig utsträckning. Hur ska jag lyckas med det då? Är det ens lika viktigt längre? Ja, det skulle jag vilja säga att det är. Jag söker förändring, gör justeringar. Sakta men säkert. Jag har ingredienser hemma för sjumiljoner sorters kakor. En sort i taget kommer de bakas, avnjutas, ges bort och till och med glömmas bort.
Jag tar dagen som den kommer och även om det rastlösa i kroppen håller på att ta kol på mig så låter jag bli att lyssna. Jag läker genom vila. Låter luddigt. Men det är vetenskapligt bevisat, å så har en grymt jävla klok kvinna sagt mig detta. Jag lyssnar. Jag är ju en lydig och diciplinerad person...
En sån helg vi haft! Trots ett stressigt schema så har vi njutit av solens strålar och den härliga kylan. Vi har samlat energi och njutit av sällskapet från varandra.
Vi startade fredagen med middag på Corren. Bara han och jag. Ljuvligt! Lille marron höll till hos farmor och farfar och röjde fullt ös när vi kom och hämtade.
Natten bjöd däremot på en ledsen kille trots att han kom i säng i tid med mätt mage och allt det där. Han snurrade som en liten propeller och gnydde och grät omvartan, precis som då sist när jag fick upp honom ur sängen just in time för kaskadspya deluxe. Jag vågade inte chansa så han och hag klev upp 02 och förflyttade oss till soffan, där var vi ledsna och vakna till 05 innan vi plötsligt ville gå och lägga oss i sängen och äta välling!?
Lördagen startade med andra ord segt och vi sov ända till 9:30. Jag kastade mig iväg på avslutning på hockeyskolan en timme för sent då jag missuppfattat tiden...
Efter en sen men stadig frukost och lite hockey inomhus tog vi oss en familjepromenad i det fantastiska vädret och blev kvar ute några timmar. Vi spelade så klart hockey och E hade säkert 20 sammanbrott på att favoritklubban gått sönder. Må tomtejäveln komma snart, för han har en röd klubba med sig till Elton. Det lustiga är att vi vet att det är så. En röd hockeyklubba. Men E vet ju inte, ändå var det det han sa mellan tårarna och de ilskna ropen...
Hacka is...
Spela puck...
Slockna i soffan...
Jag drog på kvällen iväg på luciakröning i Hällefors kyrka. Fina KusinSara var tärna.
Idag söndag vaknade vi ÄNNU senare, eller iaf E och R. Rekordtiden 11:03.
Jag sov på soffan pga grymt störande hosta och hade inte upplevt nattens snurrfest som tydligen ägt rum.
Jag vaknade pigg och utvilad vid 8 redan och slog på Nyhetsmorgon en stund innan jag sov nån timme igen.
Efter frukost/lunchen gick vi återigen ut. Först skogen med hundarna, sedan plockade vi med varsin klubba och pucken och knatade iväg till skolan. Relativt snart kombinerade jag några arbetsuppgifter med att aktivera barnet. Hur nöjd som helst över en liten stund i gympasalen.
Kvällen bjöd bilåkande i ensamhet med bara musiken och tankarna och idéerna. Till Fellingsbro kyrka där lillasyster Alicia var tärna. En lång men vacker konsert med lite drama då två av tärnorna samt lucian fick sätta sig en liten stund...
Fina tärnor andas ut efter konsteren...
Hon är vacker min lillasyster!!
Nu laddas det för ny vecka. Lika fullbokad den. Något efter jobbet varje dag denna vecka. Längtar redan efter lördag.
Har blivit oförskämt mycket uppvaktad under helgen och ska så klart ge fullständig rapport för er trogna läsare...
Men inte nu, så här 01 jävla noll noll prick, en måndagsnatt.
Har älskade syster Anna med kidz här. Har just druckit nattkaffe och snackat lite skit. Så där som jag alltid vill ha det... Fick bla veta något som gör att jag förstår varför jag kallar mina två vänner för bästa vänner. De som handlar i det tysta utan att kräva något tillbaka, det är vänskap! Men nu vet jag ju om det så jag kan ge något tillbaka av en utmärkt anledning.
Anyway. Helt orealistiskt att det var måndag och att jag skulle till jobbet imorse. Jag var dessutom den enda i huset som skulle upp. E var ledig från dagis då de hade planeringsdag. Han passade på att hänga med moster och kusiner. Dock var dagen ledsam och jobbig för vår lilla kille. Hängde mest på moster Annas arm och ville sova... Feber nu ikväll, vilket är svårt att avgöra om det mest berodde på trötthet eller om vi fortfarande dras med något här hemma. Jag känner mig allmänt skrot men har bestämt att hålla ut de två veckor som är kvar innan lov. Nu för tiden är det ju svårt att avgöra om det är ålderskrämpa eller sjukdom vi snackar om...hmm.
30 barre, helt jävla sjukt.
Idag har vi haft ett riktigt spännande besök på jobbet. Klura på det ni...
