Jag, Karin Hansson, starkast i världen! Det är i alla fall känslan så här en stund innan midnatt. Skulle kunna springa en mil bara rakt av. Dopad på kaffe och extrem energiboost från musik från datorn. Gissar att mitt rätta element isen hjälpt mig till denna behagliga sinnesstämning. Is med blåa och röda linjer. Två lag och tre domare. The name of the game. H O C K E Y, hockey.
Game-day med mina brudar. Jag har saknat dem! Lukten av ishall och svett, ljudet av första skäret på nyspolad is. Det är speciellt. Hockeykaffe i periodpaus och höra Olans roliga kommentarer! Extra kul att Olan och flera av tjejerna och föräldrarna saknat mig. Kände mig välkomnad❤️
Satte där och då upp ett mål i huvudet. Allt är målinriktat just nu. Planer och morötter för att komma tillbaka. Utrustning på och kör! Bara klartecken från en eller annan läkare. Nya hjälmen redo för hårda smällar, den tyngsta tacklaren är ju mammaledig så jag borde gå säker😊 Jag vill så innerligt gärna. Full utrustning. Se hur långt benen bär mig, hur långt envisheten kan hjälpa till och sist tjurskalligheten. Jag SKA! Ett perfekt nyårslöfte!
Ska hitta någon som orkar piska mig och samtidigt pallar med min sjukt otränade identitet som kommer bryta ihop många gånger. Men den brukar alltid resa sig igen. Jag håller i alla fall tummarna!
Han gör mig så varm, så glad och så stolt. Vår fina unge! Älskar precis allt med honom. Även hans temperament och just nu ilskna tillrop!
Det är fullt ös från arla morgonstund till det att ögonlocken klappar igen för kvällen. Jag älskar't! Jag älskar honom!
Tänk att det blev just han som blev våran.
Måndag-tisdag vab byttes idag ut mot dagis. Det var en sliten kille jag cyklade hem med. Men vi passade på att vara ute en stund då vi för en gångs skull var hemma innan det blev mörkt. Frostigt, kallt och härligt med en fin måne vi spanade in och förundrades över.
Sedan lekte vi länge på hans rum innan ögonen började gnuggas och snuttefilten drogs runt. Då var det god natt.
Det blir godnatt för mig med nu. Imorgon är en annan dag, en spännande dag...!!
Håller på att ställa om hjärnan. Gör mig redo för jobb imorgon igen. Två vab-dagar med Elton. Hoppas på en lugn natt så han får gå till dagis imorn, annars är pappan hemma. Elton har haft höga febertoppar och har hostat sig genom nätterna. Igår hostade han till han kräktes. Idag, feberfri och hyfsat pigg trots lite sömn. Så feberfri natt och ok morgon/fm betyder dagis imorn. Det vill han gärna dessutom.
Idag har vi haft en så bra dag! Ler lite när jag tänker tillbaka på dagen. Elton var igår så slokig att vi mest chillar framför tvn och lekte lite på bilmattan. Mycket knäsittande och några lässtunder. Men idag. Idag har han lekt så himla länge i sitt rum med typ ALLA sina leksaker. Jag hann städa och greja massor under tiden. Men till slut blev jag bara sittandes och lyssnade på hans resonerande med och om bilarna i garaget, hästarna i stallet, gosedjuren, böckerna osv osv. Jag kan sitta hela dagarna och titta på det där skådespelet! Underbart!!
Mitt i all lek kom sedan Lina och klippte båda hundrackarna. Tur för dem, annars hade jag rakat av dem!!
Well. Nu är klockan återigen över midnatt, snart nollett till och med, och jag behöver i säng. Men var bara tvungen att skriva ihop en LPP för två nya arbetsområden. Med planeringar går allt så mycket lättare. Men jag gick lite på pumpen, kunde inte skriva klart någon av dem då det fattades lite böcker här hemma. Men imorn blir de klara! Skulle just gå och lägga mig då jag inser att jag bör kolla över kläder inför morgondagen. Har ju myst runt i pyjamas i två dagar. Ingen aning om vad jag har tvättat eller ej...
Å så solen då. Den tittade ju som bekant fram idag. Bjöds på härliga promenader idag! Lovely!
Rörigt!? Jepp! Men snart är jag redo för sängen, då blir nog morgondagen mindre rörig iaf...
Den stora frågan nu är om man ska skratta eller gråta!? Vilket skämt!!
Jag börjar tro att jag är ett skämt. Eller lurar jag mig själv aprillo? Jag kan och vet så mycket bättre än det här!
Krafterna är dock slut. Migrän på gång, förhoppningsvis efter att arbetsdagen och kvällen fått passerat. Om jag nu måste så tar jag det gärna sent imorn kväll så jag hinner jobba och umgås med min familj innan jag slås ut. Huvudvärken sedan några veckor hänger kvar. Den kan jag bemästra, inte ett migränanfall för det deletar mig ur systemet för en stund.
Jag känner inte igen mig. Det är nåt svaj med kroppen. Jag jobbar på det. Jag och immunförsvaret. Teamwork!
Imorgon ser jag fram emot en fin fredag med mina elever. Vi har lovat varandra en sak, slår det in så blir både jag och de överlyckliga. Men fråga är: Var det inte måndag idag!? Veckorna bara rusar på!!!
En sån himla bra helg! Jag har haft roligt, gjort det jag ville, hunnit det jag hunnit och inte planerat in något varje liten minut. Var bara på jobbet i 20 minuter idag och känner ändå ingen ångest eller stress. Inte ens lite. Detta till trots att jag även klämde in att se Frost INNAN jag rättade matteböckerna. Var duktig i torsdags och rättade, så hade bara det de jobbade med i fredags att rätta. Skönt.
Helgen blev nästan så som jag beskrev i tidigare inlägget. Så när som på några saker.
Jag och Elton fixade fredagsbukett och lite handling, åt själva och hade lite fredagsmys innan han tvärslocknade. Allt detta medan pappan i huset mådde dåligt och slumrade från och till.
Lördagen bjöd på pyjamasfrukost hos Mathilda med göttigt bröd och sedan fika. Gillar att ha en bagarkompis! Vi blev kvar där till halv ett innan vi drog hemåt. Elton slocknade på två röda i bilen och sov vidare inne i sin säng när vi kom hem. Jag stödvilade på soffan för att orka kvällen. Fortfarande i pyjamas vid 14:30 hann jag dricka kaffe och plocka lite i hemmet innan det var läge att klä sig. Big realitycheck när man så sällan är ut på galej. För sällan man konfronteras med hur man egentligen ser ut rent kroppsformmässigt. Klädvalsångest deluxe och liten spya i munnen över degen som ska föreställa min mage. Hittade iaf några gamla trasor som blev min barriär och jag kände mig både trygg och helt ok stilig. Stilig nog för tjejkväll med ett riktigt härligt gäng på Cornelis. Jag skrattade så jag grinade. Flera gånger! Härliga brudar, god mat, fantastisk underhållning och ett bra band!
Inbokas snart igen hoppas jag! Det var balsam för själen! Tack!
Söndag och min tur att ligga kvar. Blev aldrig verklighet. Heller inte det där med sömn hela natten osv. Men tidigt kom vi upp idag och innan klockan var tio hade vi redan röjt och dansat, käkat frulle och var på väg ut på långpromenad med hundkillarna. Allt detta medan pappan var ännu sämre. Sov, mådde illa, sov, spydde osv osv. Jag började befara magsjuka med stålsatte mig och började förneka, hitta ursäkter till varför det inte kunde vara smittsam, äcklig, jävla magsjuka. Svaret fick vi stunden senare när en av hundarna oxå börjar spy. Matförgiftning.
Elton drog en två och en halv timmes förmiddagslur så då passade jag på att åka till jobbet en stund och även till hfs till affären. Hemma igen gick jag och Elton ut och spelade fotboll en stund, sedan dök moster Alicia upp och bjöd på tårta. Resten av tidig kväll och kväll gick ut på att hålla Elton vaken. Prick 19 kastade han in handduken och sover faktiskt än. Troligen vaknar han väl lagom till jag släcker och lägger huvudet på kudden, men det gör inte så mycket.
Jag har ro i kroppen, är nöjd med helgen och ser fram emot veckan. Vecka fem innan jullov startar imorn. Spännande!
Vi ska på teater med klassen, ser mycket fram emot detta då vi varit ända till Örebro länsteater på studiebesök och sett en del av pjäsen på repetitionen. Riktigt bra!
Vi ska runda av barnboksveckan med högläsning och prata barnboksminnen.
Vi ska ha klassråd och bestämma lite roliga saker inför kommande veckor. En bra dag på jobbet. Jag känner det på mig.
Väl hemma ska jag ha motivationen att snabbt städa av huset, eller styrkan att blunda för det utan att må dåligt.
Vi ska veckohandla, köpa fredagsbukett och fredagsmysa. Elton får välja käk och till fredagsmys blir det saltapinnar, gurka och Lokavatten.
På lördag vaknar vi upp utvilade efter fjärde natten i rad av god sömn, åker i pyjamas iväg till vår bagarvän som ska bjuda på gofrukost. Dagen väljer sedan Elton. Jag gissar på pölhopp och lekparkshäng. Kvällen bjuder tjejkväll!
På söndag går Rasmus och Elton upp tidigt och fixar frukost så jag kan sträcka ut mig en timme till innan vi drar på äventyr och syjunta. Julklappar ska tillverkas.
Vi synkar sovtid med min motivation till att fixa veckans käk. Med den tidstjuven borta kommer veckan kännas så mycket bättre! Lasagne, kycklingwok, laxsoppa, pannkaka, Eltons val. Det blir nog en bra veckomeny.
Vi kommer i säng i skaplig tid efter ett träningspass eller långpromenad med hundarna, sover gott och tar sedan tag i den nya veckan.
Så här kommer det bli. Jag känner det på mig! Positiva tankar! Love life!! ❤️
Äntligen kom jag iväg! Mådde illa av nervositet men kopplade bort hjärnspökena och drog till Hälsans. Onsdag. Step. Jag älskar det! Skulle gå varje dag om det fanns pass. Helst av allt skulle jag vilja ha fredag em, söndag kväll och onsdagar. Man är aldrig så stark som just efter ett step-pass, hög på endorfiner och adrenalin. Idag tyckte jag till och med att jag fick till snygga armar till stegen. Lite dansigt nästan. Well, var som starkast och det var tur. Jag blev nämligen konfronterad. Med ett knytnävslag i magen, eller kanske snarare en kniv i hjärtat som vred om ordentligt. Jag som duckat länge av självbevarelsedrift. Gråtit tusen och en tårar för att jag aldrig hinner. Försökt tagit andra uppgifter än de vanliga. Visat intresse och engagemang på annat sätt. Det var absolut inte illa menat. Ändå träffade orden så jävla rätt: Å när får vi se dej då!?
Tårarna kom direkt. Men inte orden. Jag blev stum. Det är inte vanligt. Frågeställaren förstod som tur var direkt och slätade över med att raskt gå vidare i konversationen. Jag hörde dock inget mer av den. Jag koncentrerade mig på att inte ramla ihop i en hög av pyttesmå bitar konfetti som sköljdes iväg av tårfloden. Jag höll ihop. Avslutade mitt pass och drog hem.
Fokuserar på att det var ett sjukt jävla roligt pass, kommer inte kunna gå i övermorgon när träningsvärken kickar in. Kommer älska varje litet steg av smärta! Det ger mig bränsle och tankar mitt jävlarannamma! Jag behöver det verkligen. Fokuserar även på det som hjärnan hann att bestämma under passet. Det var bra grejer som beslutades. Vilar gott i det ikväll.
Det känns bra! Kalendern är fullsmetad! Anteckningar, symboler, tider, post-it, överstrukna ord och !!!! Och ja, det känns bättre. Det betyder nämligen att jag funnit, eller rent av tagit mig tid till att planera. Det är onsdag imorn och jag är på det klara med vad som sker resten av veckan och till och med nästa. Jag har nosat på och börjat notera på alla veckor fram till jullovet. Idéer finns det gott om, tiden är mer knapp.
Det känns fint. Inte alls samma press som tidigare kvällar med tanken om vad tusan jag tänkt mig till morgondagen. För även om planeringen av ämnet gjorts, så är jag ju mer glömsk än någonsin. Kommer inte ihåg från dag till dag, knappt ens från timme till timme. Men nu har jag präntat ner massor i kalendern. Bra påminnelser och tar dessutom vara på alla bra idéer jag får. Töpp!
Åh om jag haft en dosa nu...då hade jag laddat i både över- och underläpp!! Har aldrig varit så sugen! Kroppen skriker, den snabbaste lösningen är definitivt snus. Oavsett vad kroppen skriker av. Hunger, törst, trötthet, adrenalin, huvudvärk...you name it. Svaret är ändå S N U S!
Nu har jag ingen jävla dosa hemma. Har inte haft sedan 2,5 år tillbaka. Ändå är det som värst nu!!!
Det nikotinfria tilltalar mig inte ens längre... Ger inte effekten även om det var grymt bra en period...
Men jag har kaffe. Det ska bli en stor kopp nu och jag ska sysselsätta mig av bara fan! Enda att göra!
...lite annorlunda är inget fel å vaaa. För att man är av en annan sort, varför ska man kastas bort?
Kommer ni ihåg barnprogrammet?
Fina barndomsminnen.
Idag är jag nog mer en trasig docka än en trasdocka med kloka värderingar och funderingar som de i programmet.
Sömnbristen sätter sina spår, likväl barnets nya sida. Den sidan som visar argsint bestämmande, ledsna tillrop och hysteriska gråtattacker. Trots? Han är sig inte själv i alla fall, min lilla unge!
Men vi härdar ut. En dag i taget. Hjälps åt tillsammans och stöttas av vänner och familj. Skalar bort det som inte är viktigast just nu. Väl medveten om att många har det såååå mycket värre. Men just nu är det min verklighet. Jag är slut! Slut som artist och även som trasdocka.
Hoppas bara ni kan stå ut med det en period så ni inte kastar bort mig så som de gjorde med de stackars, fina dockorna i barnprogrammet...
Höstlovet 2014, long gone! Söndag kväll, massor att göra för att det ska kännas ok att gå till jobbet imorn. Inget blev gjort.
Besökte en grym baksida av livet, perspektiv på det som inte längre är.
Det gav en känslostorm utan gränser.
Hon är stark min vän, ofattbart stark.
Efter både tårar och skratt, glädje och sorg så kändes inget jobb i världen viktigt. Slut i kroppen, sus i öronen och okontrollerade tankar. Slocknade på soffan i 10 minuter, trodde jag sovit 3 timmar och missat den viktiga nattetiden till jobb. Jobb, vad är det värt i sammanhanget?
Jag förflyttar mig till sängen och somnar om. Grymma jävla värld!! Kom ihåg att ta hand om varandra!
Förstaste november. För det första önskar jag att jag kunde odla mustasch, grymt snyggt och Movember motiverar det än mer! 👨
För det andra så är det redan den andra november. Dagen stack iväg, blev kväll och även natt. En regnig sådan.
Det ges tid för eftertanke här på 34:an. Lugnt i huset, bara jag vaken. Kaffet bjuder snart påtår och jag kan inte få bilden av Zero ur mitt huvud. Anna smsade och berättade att idag när de gick till minneslunden för att tända ljus hade Alva sagt att hon ville tända ett ljus för Zero. Alltså den flickan!! ❤️ Hon har vid tidigare tillfälle sagt att om hon gungar nog högt så kan hon prata med Zero i hundhimlen. Ja, det tror jag med!❤️
För övrigt är det många som saknas och påminnelsen är total en helg som denna. I ljust minne är de bevarade!
Morgondagen, idag, ska bjuda en dag utan söndagsångest. Om jag får välja alltså. Lite av det ska motas med att jag drar förbi jobbet nån timme när E ändå sover middag. Han är krasslig och om det ev blir vab på måndag så är det guld att ha lite klart till vikarien.
Det ska även bli ett matlagningsmaraton. Matlagningen på veckorna är en extrem tidstjuv!! Storkok, flerkok och matlådor är lösningen!
Sistaste oktober och lupinen står i blom i vägkanten vid vårt hus💜 jag tänker på mormor var gång jag ser dem, lupinerna. Hon besatt förmågan att se skönhet även i det som andra såg som ogräs. Hon fattas mig så det gör ont. Jag har de senaste dagarna suktat otroligt mycket efter att få träffa dem igen, de som gått vidare. Jag vet inte varför. Tårarna bränner ofta och klumpen i halsen växer sig starkare.
En mormor, en farmor och två farfar. De fattas mig!
Men det var de som gjorde mig stark. För dem stretar jag vidare. Det är jag skyldig dem. De gav mig det viktigaste i livet. Kärlek, folkvett, glädje och lycka. Förutom det, den kunskap som man då inte förstod men ändå tog till sig. Den kunskap man idag reflekterar över och blir varm av när man inser vad de menade.
Idag har jag tänt ett ljus för dem. Alla de där vi saknar. De är många, var och en lika saknade.
Nu går vi in i november. Jag gör det med glädje och förväntan. Det är vad jag har blivit lärd.
