Jag är taggad! Taggad för framtiden. Det kommer bli en så sjukt spännande höst. Men helst vill jag att hösten ska vara förbi och att VT17 är här, helst imorn. Jag vill starta mina studier nu. Vill helst göra det helt kravlöst så kart men är helt införstådd med att det kommer bli en tuff period. Det spelar ingen roll nu för jag har världens bästa team runt mig som har övertygat mig att det kommer att funka, att jag gör rätt som satsar, att jag är rätt person för detta uppdrag osv. Det är guld värt när man står och tvekar. Egentligen har jag inte tvekat alls, jag bara hoppade på utan att reflektera. När allt var klart kom de praktiska knutarna som ska lösas. Det kommer att funka har vi bestämt, jag och mitt team.
För övrigt har vi lov men min hjärna jobbar mer än jävla någonsin! Det är omdömen, nya studier, semesterförslag, deklarationer och vardag som snurrar i en enda stor centrifug... Det konstiga med mig är att det är då jag fungerar som bäst. När jag måste attackera problem och hitta lösningar, när saker och ting behöver struktureras från kaos. Jag får garderobsrensningar, arbetsuppgifter och påsklovsaktiviteter att klaffa på en och samma dag. Känner mig piggare och mer produktiv än någonsin trots att jag spenderat nästan hela dagen i soffan. Ingen aning om hur det går till. Så funkar tydligen jag...
Idag har vi träffat en knappt två veckor ung liten kille. Vilken skönhet.
Vi har varit på bibblan och läst lite, intresset för litteratur är större än jag anat. Jag har druckit mängder med kaffe och plitat ner mängder av idéer och förslag på så väl undervisning som utmaningar, uppnåendemål och tatueringsförslag...
I torsdags hämtade jag henne. Hon som är en klippa i ur och skur. Hon vars vänskap aldrig behöver gödas, den växer ändå. Hon som fyllde år och är värd firande alla dagar i veckan.
Lotta, min Lotta.
En period av depp som jag ville vända till pepp. Tog med henne på Lindas fantastiska föreläsning Våga vara Du.
Om någon vågar vara sig själv så är det Lotta. I haglande skurar av allmänt tyckande och skitsnack står hon där precis som sig själv. Stolt, stark, modig.
För mig är du en vän av särskild art och redig kaliber! Vapendragare och själsfrände.
I dagens vardag går det längre mellan våra galna upptåg, äventyr och dejter. Ändå är allt sig likt när vi ses.
Inget är konstlat, inget är invecklat.
En köpp kaffi i pyjamas, en finare middag, en svettig promenad eller en tur till BB. Sak samma, det är vi. Det är jag stolt över.
Jag hoppas du gillade föreläsningen och att den var meningsfull och gav något. Mig gav kvällen energi, inte minst av ditt sällskap.
Här duggar det tätt. Det är både gott och blandat ikväll. Lite åt det sura hållet med en touch av sötlakrits och sega gubbar... Ingen fattar nåt, knappt jag heller. Men en kan väl säga att livet det både tar och ger, glömmer, gömmer. Formar och formulerar, nutid och framtid.
Det är mycket som driver mig just nu. Det positiva. En del saker ger mig rynkor i pannan och huvudbry. Det negativa.
Livet i allmänhet, Karin Hansson i synnerhet.
Har några väl valda ord att säga några. En spark i arslet på kärleksfullaste vis. Öppna ögonen och ta ansvar. Jag lider med dem, mest för att de verkligen inte verkar förstå. Ta mig inte för en idiot, jag genomskådar dig snabbare än du tror. Vet mer än du anar och bryr mig mer än jag borde. Vill dig bara väl. Är du värd det?