Nä, jag är inte rasande... Det är tiden och veckorna som går i en rasande fart... Jösses, tror hela tiden att jul och nyår var för en vecka sedan.
Har äntligen lite flyt på jobbet. Får ihop veckorna utan att känna mig mer död än levande. Visst ligger jag efter med mycket, blir man någonsin klar? Blir man någonsin nöjd? Jag har helt enkelt blivit bra på prioriteringar, förvaltar tiden mer effektivt, väljer bort, begränsar mig och ser till att glädjen går först. Jag har så kloka elever och man blir ju som bekant som man umgås. Vi har hittat nya vägar utan stress och galenskap. Jag har satt upp tydliga mål för både dem och mig. Vi har det bra. Självklart uppförsbackar ibland. Men vi har hittat nya vägar för att komma uppåt och sedan glida lättsamt nedför.
Linje- och cirkeldiagram, stavning och handstil, Vasatiden, andningsvägarna och matsmältningen, luftens egenskaper, klockan på engelska samt nya härliga ord,fraser och grammatik. Det är vad vi blickar mot. Det och mycket mer. Jag sitter här utan söndagsångest och planerar. Det är trivsamt att vara lärare när man får vara det utan ångest!
Det familjära då? Jo då, en toppenhelg har vi haft. På tok för få minusgrader för min del. Två kalas har vi avklarat. Två tuffa saker för nära familjemedlemmar har vi jobbat oss genom och försökt lösa och råda bot på.
Mitt mål med 3 nya recept införlivades. Thaigryta, pastasås, bröd. Nöjd so far... Ska försöka även denna vecka.
Denna vecka är det även träning i fokus. Den fick stå tillbaka veckan som var (så klart när det var prova-på-vecka och jag ville testa några nya pass) då Rasmus hade eftermiddag och det var skralt med barnvakt.
Well...vi kickar väl igång nya veckan redan nu. Matlådor för några dagar och tvätt är kirrat. Nu är det kaffe och receptletande kvar.
Hmm tja, om man inte kan sova kan man alltid baka. Ikväll provar jag ett nytt brödrecept. Skulle eg göra hederliga kanelbullar, orkade dock inte med jäsningarna. Just nu står en plåt med frukostfrallor utan jäst i ugnen. Förhoppningsvis blir de inget lika scones, för det är frallor jag är ute efter även om det är utan jäst...
Under veckan fick jag bak-ryck en kväll vilket resulterade i kolasnittar. Förrädiskt goda! Ska försöka hålla mig till bröd och inte kakor, känns bättre på nåt sätt...blir jobbigt att äta upp alla kakor om jag nu bakar det. Kolasnittarna gick dock oavkortat till kollegorna och det var strykande åtgång!
Well...hoppas ni haft en lika bra helg som jag haft gott folk!
Jag tror mig ha vetskap om något. Något roligt, fint och fantastiskt.
Fick en tanke till mig rent spontant för några veckor sedan, konstaterade att det skulle kunna vara så som jag trodde. Sedan läste jag mellan raderna det som stod skrivet med suddig men ändå så klar text. Jag adderade omedvetet och kom på mig själv med att agera som om jag fått det bekräftat redan... Sen fick jag ett lite märkligt, ändå så självklart, besök. Då var det klart. Jag visste. Men tvekade ändå något. Idag fick jag så höra en fågel viska. Då slog hjärnan igång och jag klappade mig själv på axeln för att vara en grym mellan-raderna-läsare. Mest av allt blev jag glad. MEN. Detta ska fullständigt bekräftas från berörd person, även om jag redan längst där inne vet att jag vet...❤️
Det ovanför här skrev jag tidigare ikväll men det blev aldrig publicerat då hockeyn drog igång...
Nu har jag dessutom fått det bekräftat.
Kommer på mig själv med att sitta och fån-le. Kärlek och lycka!
Året började väl så där i vissa aspekter, men i andra aspekter jävligt bra. För det första är det löjliga jävla petitesser jag i min världsbild uppfattar som mindre bra eller rent av katastrofala. I alla fall efter allt jävla elände jag nyss bevittnade på nyheterna. Men, om vi förbi ser det och bara konstaterar så kan jag iaf berätta att olyckor alltid kommer i tre...eller i vår familj i en uppsjö. Periodvis, sedan är det lugnt. Det är vi tacksamma för.
Efter tre veckors ledighet och brutal hosta nattetid var jag redo för jobb. Eltons kropp däremot var redo för vab. Äntligen börjar han piggna till och enligt läkaren igår är han redo för dagis. Hostan får han dras med men under uppsikt då den lät som astma.
Under de extra dagarna hemma har R lyckats få kökskranen i näven, vattenfontän upp i taket och jag lyckades igår med konststycket att slå en stor glasvas i golvet i badrummet. En miljarrrd splitter varav ett i mitt öga, ett hack i golvet i badrummet och en skadad handled...
Den riktiga katastrofen slog till när kaffebryggaren la av för några dagar sedan!!!! Vet exakt vilken ny bryggare jag vill ha, den har funnits i tankarna ett tag. Kruxet är att jag har presentkort på en butik i Örebro för att köpa den och än har inte tid funnits att åka dit. Den som gick sönder är en 200 kronors från ICA, har funkar fint i flera år. Så nu klurar jag på om jag ska köpa en likadan som sedan kan sparas som akutreserv om/när nästa går sönder...alternativet där är att installera den i sovrummet. Drömmen är ju att inte ens kliva ur sängen innan man druckit första koppen!
Jaja, världsliga ting. Hoppet finns och året har ju bara börjat så det ska nog ordna upp sig!
Den lilla humoristen har underhållit mig de här dagarna. Igår blev doktorsväskan en fin hatt, som sedan blev en gallerhjälm som han åkte skridskor med, som Jacob gör... Fantasin finns!
Välkomna till sjukhemmet 34:an. Här på Bergslagsgatan kan vi erbjuda slemhosta med krupp, höga febertoppar som kommer och går, värk i kroppen, många tårar av orkeslöshet och lite annat så som exempelvis sömnbrist.
Vår lilla kille är fortfarande inte bättre. Just som vi trodde det vände och vi skulle slippa vårdcentral osv, då slog det till. Imorgon får vi besked om det blir jourmottagningen i Linde eller Barnakuten USÖ. Han som vanligtvis äter fööör lite, äter nu minimalt. Orolig att vi inte får i honom nog mycket med tanke på hans tidigare historia kring viktuppgång. Morgondagen får utvisa.
Jag ska se till att raska mig ner till jobbet och lägga fram material OM det nu blir vab. Elton den kraken längtar efter kompisar och lek. Efter tre veckors jullov och en vecka sjuk så längtar han efter dagis...
Idag orkade han 10 minuter utomhus innan tårarna tog över. R försökte med lite Bob-åkning till affären. Slutade med ännu mer tårar och R fick bära Elton hem. Väl hemma slocknade han på min arm. Inte likt vår lilla piggelin. Igår var han bättre och eftersom han längtade efter nåt annat än hemmet så åkte vi och tittade på hockey igår. Lika sliten direkt vi kom hem... Balansgång.
Så här har det sett ut i en vecka nu...
Idag har min dag varit totalt apatisk. Jag gick upp tidigt med E och parkerade mig i soffan. E krävde inte så mycket, låg stundvis bredvid mig och annars lekte han lite med bilar.
Men sen kom jag aldrig härifrån. Jag har flyttat mig till andra soffhörnet och med undantag för en stund liggandes i sängen och en sväng med matlagning så har jag varit liggande. Känns helt värdelöst nu så här i efterhand...men det är ju för sent att tänka om nu. Ska snart släääpa mig till sovrummet och försöka somna utan kvällskaffe. Imorgon måste jag lösa den här kaffesituationen jag sitter fast i...
Well...några husmorsknep att ta till i hostans tider?
En ledig dag till...på torsdag drar jobbet igång igen. Lite lätt ångest men mest längtan efter vardag, rutiner och förhoppningsvis ett strukturerat och givande slut på läsåret. Höstterminen gick i en rungande fart, hur blir då vårterminen!? Nedförsbacke deluxe brukar det ju vara. Jag önskar mig en välplanerad och fokuserad termin från min sida. För blir den det vet jag att detsamma gäller för eleverna och vi kan lära oss med många skratt och högt i tak. Många utmaningar möter vi, det vet vi redan. De är en del av vardagen de där utmaningarna och vi tar oss an dem på bästa sätt tillsammans.
På det högst personliga planet i livet har jag tankar, funderingar och planer för hur arbetsliv och privatliv ska gifta sig, eller snarare skilja sig. Det ska bli bättre balans, det ena utesluter inte det andra och jag ser hur jag själv äger nyckeln och svaren till detta. Ingen annan.
Lilla kiddot har gått och blivit sjuk. Om vi attackerats av något nytt virus eller om det är samma som plågat oss med hosta under många veckor, det vet jag inte. Men natt till måndag slog hög feber till på E som kämpade sig genom natten med att växla mellan brännhet och iskall. Täcke på, täcke av osv. Ikväll var han hes, slokig och varm. Som han sa själv till Rasmus: Jag är lite dålig pappa.
Några självklara tecken för oss att E är sjuk: Han äter inte glass😳
Han vill ha långärmad tröja och fryser, vanligtvis vägrar han långärmat.
Han spelar hockey 5 minuter, vilar en timme. Annars är det tvärtom.
Han sitter stilla längre stunder, gärna i knät eller nära oss.
Han ber oss att sjunga för honom.
Han orkar lyssna på en hel pixibok innan han drar vidare.
Idag har vi avverkat alla dessa...
Vi har missat flera av våra planer för de sista lediga dagarna, men vad gör väl det. Det är en världslig sal när allt kommer omkring och vi vill bara ha vår pigga lilla Marro tillbaka i friskt tillstånd.
Inte vanligt...
Imorgon är en annan dag. Målet är en pulkatur runt kvarteret eller ev i skogen om kiddo orkar. Sedan är det jobbprepp för mig som gäller. Eventuellt VAB ligger på Rasmus bord Tors-fre. De ynka två planeringsdagarna innan eleverna kommer tillbaka på måndag ligger till grund för allt det där jag tidigare skrev om kommande terminen. De behöver maxas!!
Förstaste januari. Förstaste dagen 2016. Nytt år, igen! Redan!?
Svårt att säga hur 2015 var. Var det ett bra eller dåligt år? Hmm, de flesta åren innehåller väl lite av båda va? Det jag rent spontant kan säga är att året gick brutalt fort!! Känns knappast som att bilderna nedan är tagen nyårsafton för ett år sedan...
Men det är klart...spanar man in skillnad och jämför ett kort från ikväll syns tydlig skillnad på våran fina kille. Vår numera stora kille.
En bildkrönika är på G, det tar bara lite tid. Bilder har vi tagit under 2015 iaf det ska sägas...!
Så här 2timmar in på 2016 har jag bara något att säga året som ligger framför oss...
Snälla 2016, må du bli ett bra år. Håll undan krig, svält, fattigdom, sjukdomar och elände.
Ge oss mer tid med varandra, eller åtminstone vett att prioritera tiden så den kommer oss till gagn.
Må du skänka oss färre skärmtimmar, hets över det ena eller andra. Låt mobbare och nättrollen vakna ur sin bubbla, skänk dem ett samvete och lite vett på samma gång.
Utrota terrorister, idioter och fästingarna.
Låt ungar vara ungar länge, ork till föräldrar att vara just föräldrar och inse att det är det viktigaste.
Bringa hälsa och lycka till alla på just deras plan.
Och på tal om plan...när du ändå håller på, 2016, låt mig njuta av hockey både på och vid sidan av planen.
