Nää, det känns inget bättre. Har inte gjort ett skit idag. Jag har fått lägga mig på soffan flera gånger, sovit i omgångar och vilat vaken däremellan. Ångest över att vara världens sämsta morsa. Vi tog inte direkt vara på den fina dagen! Eller, tur nog har Elton en bra farsa som tog med honom ut en lång stund. Inte heller E är helt kry så han orkade inte fullt ut han heller, ändå gnager den där känslan av ångest och orkeslöshet.
Morgondagens jobb gnager jävligt det med. Ser som vanligt fram emot att komma igång, träffa eleverna och kollegorna. Kraven och tiden med omdömesskrivande som vi går till mötes ser jag inte fram emot speciellt mycket. Denna vecka är det så jäkla många saker att komma ihåg dessutom att jag redan är orolig att missa något. Möten, föreläsningar, utbildningar, inlämningar. Det avlöser varandra och det enda jag tänker på är att det tack och lov snart är torsdag igen och jag kan slänga mig på soffan och ta helg. Jag behöver vila. Även om det känns som jag inte gjort annat under lovet.
Tre och en halv vecka till lov igen. Påsk. Förhoppningsvis en resa, några dagar i lyx. Några våriga dagar hemma, med effektivitet och aktivitet i fokus. Ingen hosta, inget snor. Det är visionen.
Har nyss vaknat från några timmars sömn på soffan. Hängt tvätt och gjort en matlåda. Nu ska jag sova igen. Alvedon mot värsta huvudvärken och mota feber, en kaffe hade behövts men det finns ingen ork.
Deprimerande, imorgon är det bättre även om jag suktar efter tabata som uteblir pga föreläsning...
Jodå, även om det är länge sedan det skrevs här så händer det ändå saker. Världen står aldrig stilla. Tvärtom. Det har snurrat på i den milda grad att skrivandet inte hunnits med.
Morgonstund har guld i mun. Det tycker Elton. Inte jag. Inte idag iaf, hade gärna sovit bort hela dagen! Det är en fantastisk dag vi går till mötes vädermässigt. Sunshine all day och kalla grader på termometern. Det gör mig sur. Jag måste nämligen hålla mig inne, kan inte hitta på något... Jag har otippat nog söndagsångest och massor med jobb att göra. Det är enligt mig ett jävla otyg att ha lov. Man är aldrig ledig ändå! Jag förstod detta så förra fredagen drog jag och Elton utan jobb i packningen till Partille för några lediga dagar med Anna och familjen. Härliga dagar. Sotar dock för dem nu.
Jag hade ju slutat med söndagsångest. Hur fasen kunde den krypa tillbaka så där!? Vet egentligen vad det beror på. Äcklig eftermiddagsvecka som är überjobbig för Elton, massor med möten och extra grejer på agendan, förlorad planeringstid och stress stress stress!!!
Det går bra bara vi kommer igång imornbitti. Det vet jag ju. Men resan fram dit består av hjärnsnurr och magont. Planering är avgörande, idag ska det struktureras.
Först en redig grötfrukost och stor kopp kaffe, då ordnar sig det mesta.