Hur ska 2014 någonsin kunna toppa 2013. Det går inte! Men 2014 kommer bli ett bra år, det vet jag och jag ser fram emot det.
Året som gick bjöd som sig bör på både glädje och sorg, sött och salt.
Det började med nytt jobb, ny arbetsplats i ny kommun. Jag gillade det från första stund! Stora utmaningar men grymt bra förutsättningar att lyckas tack vare en fantastisk chef och kunniga och rara kollegor som trodde på mig.
De första fyra månaderna av året gick så overkligt fort! Jag hann knappt blinka. Väntade länge på att jag skulle känna den där känslan av att tiden som gravid gick såååå sakta som många sa till mig. Upplevde aldrig detta, tack och lov! Jobbet slukade massor av dygnets timmar, restid dit och tillbaka för att inte tala om jobb hemifrån kvällstid. Mycket att sätta sig in i och slängde dessutom in en kurs på universitetet för att fördriva den tid som fanns kvar..;)
Fritiden som knappt existerade gick till vänner, familj och hundarna. Coachade hockeytjejerna från rinkside då jag fick stränga order om att inte vara på isen med min stora mage... Jag var höggravid till LLA för att se Färjestad och suga åt mig lite energi och adrenalin. Jag ägnade många timmar på Bärnfallet med älskade men sjuka farfar Tage. Jag såg honom brytas ner och jag började sörja. Stålsatte mig och fortsatte åka dit även om hjärnan skrek att jag ville inte se honom sämre och sämre, jag ville minnas honom som frisk och glad. Nu i efterhand vet jag bättre. Även om det är hemskt då så är det ändå de friska och glada dagarna man minns av honom. Han somnade in på sitt paradis Bärnfallet i augusti, några dagar innan sin åttioförsta födelsedag. Hjärtat mitt brast!
Den stressiga tiden i kombo med graviditet tärde på mig utan att jag egentligen märkte det. Ogillar att gnälla så jag matade på. Efter påsklovet jobbade jag två dagar, sen blev jag sjukskriven. Spenderade maj månad hemma för att vila. Det hände aldrig. Jag tvångsflyttades till Göteborg en vecka för att andas ut, koppla bort och koppla av. Det hjälpte. Älskade Alva gjorde allt för moster och låg ofta med örat tryckt mot min mage och pratade med sin kusin.
Ärligt talat så minns jag inte så mycket. Men jag vet att vi gjorde någon sväng på utställningar där Lina och Hanna ställde mina hundar eftersom jag inte skulle springa. Det var raskiga resultat då vi började med någon väl layed back stil. Vi uttalade tex: "Äh där har vi ju varit tidigare, dit hittar vi lätt." och "Den domaren tog en jäkla tid med bedömning av valpar, vi får säkert vänta länge om vi åker så tidigt." Men vi hade alltid kul och hundarna fick alltid bra kritik med sig hem i sina tävlingsböcker.
Jag överraskades skapligt av mina kära vänner, systrar, moster och kusin! Babyshower, urlöjligt tycker jag. Men sååå glad blev jag! Precis lagom, allt enligt mina gränser. Älskar er alla för det!!
Det planerades in datum för ett kejsarsnitt, allt på grund av en envis moderkaka. Besvikelse. Men litar på sjukvården och ville absolut inte utsätta bebis för någon risk så hjärnan ställde ganska snabbt in sig på 5/6. På vår bröllopsdag skulle vår bebis komma till oss. Cirkeln sluten. Men den envisa lilla bebisen visade bestämdhet och kom två veckor tidigt.
31 maj 2013 stannade världen upp för att låta mig se mitt fina lilla barn för första gången. Kärleken infann sig genast och känslorna kan inte beskrivas med ord!!
Från den dagen levde vi länge i den där bubblan som bara kretsade kring vår lilla skatt. Vi lärde oss sakta men säkert hur allt fungerade. Vi hade ständigt folk här eller var ute bland dem. Under den första tiden hann vi med ett sjukhusbesök i några dagar oxå eftersom lillkillen inte gick upp i vikt efter ordning. När vi fick rätsida på detta rullade sedan allt på mycket lättare. Vi njöt av den härliga sommaren tillsammans. Vi var på folkrace, hockey och en tripp till Göteborg. Jag och Elton blev inbjudna till en härlig mammagrupp med trevliga morsor och mysiga bebisar. Vi hängde ofta och länge under sommaren. Rydellvägen var ett säkert kort då jag och Frida ville kaffa och ha bebismys tillsammans.
Sommaren hängde sig länge kvar och när hösten kom och folk återvände till sina jobb blev familjecentralen och morsorna min andra familj. Eller iaf sysselsättning dagtid. Det har druckits litervis med kaffe och många pyssliga idéer har tagit sin form i tanken och några blev verklighet. Jag kämpade med den jääävla symaskinen och lämnade till slut in den på service...
2013 var även året jag vann inte mindre än två krig mot två storföretag! Kick ass!! Emmaljunga och Fortum, inga vänner till mig direkt!
Tidig vinter bjöd sedan på årets andra begravning. Pappas moster Anita. Farmors syster. Hennes syster! Anita har funnits nära oss hela uppväxten, betytt mycket för pappa. Men där, på begravningen slog det mig. Farmor sitter här och begraver sin lillasyster! Jag mådde illa! Mitt i all sorg och bland alla salta tårar fick jag ändå le ett stort leende. Solisten sjöng så slående glatt, precis likt Anita själv! Som om hon var där och viskade i örat på honom att mitt i sängen gå helt bananas, så som hon brukade göra...;)
Livet går vidare, på något vis gör det ju det. På begravningen bestämde jag att Elton skulle döpas. Han skulle bli en del av kyrkan, där finns mycket gott att hämta, inte minst när man är i sorg. Jag vet inte, det var någon panik att om något händer oss vill jag att han ska vara del av kyrkan och få den hjälp han behöver...!? Hej, katastroftankar!
I december tog vi våra syskon med oss till Loka och döpte vårt barn. Per Tage Elton Kalervo, kärt barn har många namn;)
Lucia firades med mammor och bebisar hemma hos Lina och Joline.
Julen kom. Vi firade med min farmor, pappa, syster och bonusmamma. Kvällen hann vi även fira med Eltons farmor och farfar. Juldagen spenderades sedan som vanligt hos farmor med alla systrar och deras familjer. Dock fattades Hugo som var hos sin pappa. Men smålopporna röjde så det var direkt inte långsamt en enda stund...;)
Nyårsafton firades till en början med goda vänner hemma hos Magnus och Amanda, tolvslaget hos Robert och Marie. Elton jollrade in det nya året iförd pyjamas och strax därefter gick vi hem och laddade för bästa start på nya året.
Ett år går fort och man glömmer snabbt. Men det här året har lätt varit det bästa i livet! Så mycket kärlek! Jag har fått den finaste skatt i världen, gåvan att få vara Eltons mamma, glädjen att vara Rasmus fru och lyckan att ha så fina vänner runt om mig!
2014, här kommer vi..! Med förhoppning om ett lysande år som fortsättning på det bästa hittills...!!
Over and out...!
