Här sitter jag och tomglor. Kommer inte ens på en passande rubrik till inlägget. Mest för att jag har en miljon tankar som snurrar och jag kan inte bestämma vilken jag ska gripa tag i och skriva lite om. Det har varit dåligt med skrivande, ungefär lika dåligt som med era kommentarer, kom igen nu jag vet ju att ni är där och jag ÄR duktig på att kommentera era bloggar...;)
Vi har provat på det där med kräksjuka och småbarn. Var väl precis lika vidrigt som vanligt med kräksjuka bara det att det lades till en ständig oro att barnet inte skulle få i sig nog med vätska osv. Men lille Elton klarade detta fint. Han spydde ordentligt två gånger och sedan var magen kass på honom i några dagar. Han var lite slokig i omgångar men åt och drack ändå hela tiden. Skönt!
Saknar Anna och Alva så det gör ont! Just idag saknar jag dem av någon anledning ännu mer!? Exakt samtidigt som jag skriver till Anna på FB att jag saknar dem, så ramlar det in ett sms från henne med exakt samma ord! Jag har sagt det förr, jag tror vi eg är födda tvillingar och jag saaaaaknar att ha dig nära!!
Om det inte vore så mycket med hockeyträningar, födelsedagar, dop och julstök så skulle jag hoppa på tåget med Elton och åka dit. Alva ringer ofta och undrar om det är imorgon vi ska komma....Hjärtat blöder...!!
Jag saknar alla mina syskon och syskonbarn. Jag vill ha er nära allihopa!
Well, Rasmus jobbar eftermiddag och jag hade massor av energi att ta tag i lite adventspyntande men tappade bort motivationen nånstans efter vägen när jag och Elton tog en blåsig promenad. Nu ligger han och snarkar gött här bredvid mig i soffan och snart drar skidskyttet igång. Finns inget som lockar mer än att luta ikull mig på soffan...!
Tjugotre över tjugotre...time for bed! Sitter här frusen och bedrövlig med durr i kroppen som säger att den är helt slut. Kalla, ruggiga kårar som får magen att knyta sig, ryggen att spänna sig och axlarna att dra upp sig. Hoppas på en bra natt! Vi har ju helt klart varit bortskämda nyblivna föräldrar utan förståelse för all som maniskt frågar om vi får sova nåt. Ja, ungen sover ju som en stock om nätterna, så varför skulle inte vi lixom..!? Men nu är Elton lite krasslig och hans täppta, snoriga näsa väcker honom när han måste kippa efter andan. Jag vill ha honom nära mig, helst på mig så jag hör att han andas! Medför att jag sover rikigt kasst själv, men helt klart värt det.
Idag har varit en jättemärklig dag! Så skum att jag orkar fan inte ens referera den!
Jag berättar istället att jag i denna stund sitter och pysslar lite med en doppresent till en fin liten herre som ska döpas till helgen...:) Hoppas det blir en bra present, tycker sånt där är svårt.
Svårt även att köpa nåt fint att ta på sig när konton gapar tomt! Får rota fram något jag inte haft på länge så kanske jag lurar någon att det är nytt iaf...;) Är väl kanske inte mina kläder som är det viktigaste en sån dag heller så klart, men lite proper kan man ju försöka vara. Ännu större ångest över vad Elton ska ha på sig..!? Men det ska nog ordna sig...
Nä, jag tar med mig lite nattakäk, ikväll frukt och keso, in i sovrummet och fortsätter lyssna på min förkylda lilla mysråtta...Älskar honom stjärnstopp mycket!!
En bra start på dagen med Rasmus tur att gå upp med Elton, jag skulle få sova ifatt några av de vakna nätternas förlorade timmar. Ungen somnade om vid halv åtta då han kom över till vår säng och sov med Rasmus till klockan var nästan elva!!!! Då hade min rastlöshet redan slagit till och Loves kissblåsa höll på att explodera. Fick mig en härlig promenad med våra två yngre hundkillar. Den äldre hundkillen sov lugnt vidare på filten, tror inte han märkte att vi gick ens...;) När sömntutorna vaknat till och käkat frukost Klädde vi oss och gick ut på gården. Vi skulle egentligen "göra vinter" på altanen men vi hamnade i lövkrattning och strukturering av vedhögen. Krattning är så tacksamt, det blir så fint och så stor skillnad ganska snabbt, jag blir dock lätt manisk med krattan och ska ha bort minsta lilla löv. Rasmus bromsade och vi gick vidare till att strukturera inne i garaget där vi alltid har ett litet vedförråd så det alltid finns riktigt torr ved. Jag gick i sorg direkt jag öppnade garaget. Tårarna brände under ögonlocken och jag lät dem rinna över i fem sekunder när Rasmus inte såg. Sorg och ledsamhet övergick till ilska och aggression, det gick så klart ut över Rasmus. Jag lät honom förstå att jag var sur, sen teg jag ihjäl hans tålamod. Jag tog ut resterande aggression på röran i garaget, jäklar vilken ordning det blev! Rasmus tog Elton som hade vaknat i vagnen, de gick in. När jag kände att jag ilskat klart gick jag in och skulle muntra upp mig lite med en baconsallad, då gjorde han det...han började prata med mig. På tok för tidigt. Innan jag hunnit tina upp och skrattat åt mig självni tanken. Jag såg rött och teg honom ännu mer ihjäl. DÅ ringde det på dörren och jag hörde hur det pratade utanför. En (prat)glad Stina stormade in och lyste upp hela mig! Zandra och hon kaffade med mig, balsam!! Jag mjuknade direkt och även efter att de gått kunde jag sedan uppföra mig och ta mig samman. Kan lugnt säga att de kom och ordnade upp situationen, tackar!!
Till kvällen har vi sedan haft det stora privilegiet att mysa med fina Markus och Kristina som såg till att hinna med oss trots att de eg var hemma för att gå på kalas. Så glad att de kunde klämma in några timmar hos oss oxå! Skäms över att vi fortfarande inte hälsat på i Stockholm...! Till försvar så var resan inbokad i somras men en begravning kom emellan..:/
Får ta tag i det där...!!
Sååå, en dag som har svängt upp och ner kan avslutningsvis sammanfattas som en riktigt bra dag, även av ilskmajan Karin...;)
Imorn är det gameday med div 2 damerna. Heja HIK, heja mej som verkligen borde sova nu!!
Det är skönt att det är fredag imorn, skönt med helg och ledig tid tillsammans.
Skönt att Färjestad vann ikväll, att vi har storhandlat och fyllt såväl kyl som frys och att vi kom hem i mörkret.
Det är skönt att debatten är levande, att folk vågar säga vad de tycker. Skönt att vi har demokrati och kan påverka.
Vidare är det skönt att vi har en inbokad lång-frukost-knytis med morsor och bebisar imorn. Skönt att min man är så snäll och åker moped imornbitti så jag kan ha bilen och därmed slipper åka buss.
Skönt att jag bor med min familj i trygghet, utan krig och naturkatastrofer. Det är skönt att veta att man har vänner och familj när det stormar i livet. Skönt att foten verkar något bättre även om huvudet fortfarande spökar.
Det är skönt att få lägga sig i varm och go säng och lyssna på vår snarkande, fina bebis.
Kom på att jag nog skulle ta mig en köpp. Har inte druckit kaffe på två dagar vad nu det kommer sig, så nu sög det i kaffetarmen...;)
Har mått skit i några dagar med en ihållande huvudvärk och inte mindre än två migränanfall...Ska inte klaga, det kunde varit värre. Men jag har lixom inte haft samma energi och känner mig tråkig och offside. Hoppas på bättring helt enkelt!:)
Jag och Elton slog till med en redig sovmorgon idag. Eller rättare sagt så var vi aldrig ur sängen mellan godmorgon och förmiddagslur...Gjorde en flaska till honom vid halv nio sedan låg vi kvar i sängen och snackade lite, morgongympade och gosade med massor med pussar, kramar och skratt. Å ett tu tre så gnuggade han sig i ögonen och somnade om. Jag med. Den där timmen gjorde underverk! Klockan 11 klev vi upp till strålande solsken och härligt hög höstluft. Ut och gå! Med tre galna hundar som efter promenaden blev utvisade till altanen då de var skapligt skitiga...FROST vill jag ha! Kallgrader och frusen mark! Min dammsugare pallar inte 100 vändor om dagen...;)
Well, det har varit en soft dag med andra ord. Ska dock efter denna goa köpp kaffi växla upp tempot lite och släpa mig iväg på träning! Jag har suktat efter stepen eftersom jag förra veckan fick avstå då R jobbade... Men nu så, nu ska här stepas och jag hoppas huvudet hänger med!!:)
Hmm...mja, inga direkt världsomvälvande nyheter i dessa skrivna rader. Bara min lilla vardag. Kan hända att jag återkommer, min politiska ådra pumpar och i världens händer mycket väl värt att diskuteras...Precis nu hörde jag tex Zlatan på radion, han är ju ett fenomen att skriva några rader om...;)
Nja....lite träningskläder bör väl rotas fram...På återseende..!
Så där då. Jag är laddad för något jag en längre tid velat (påminn mig om att jag nån gång ska skriva till rubriken Språkpolis, appropå velat).
Imorgon kommer den stora möbel-flyttar-dansen att dansas...Jag ska rotera placering på möbler, en del ska bort, annat tillkommer, vissa byter bara plats. Allt detta i något hysteriskt led i min galenskap över platsbrist i garderoberna. Men när detta blir gjort så borde galenskapen (iaf över kläderna) åtgärdas...;)
Jag är glad att Rasmus inte är hemma, då kan jag härja fritt...!;) Han har lärt sig att jag är en rastlös typ och att jag inte inväntar honom om jag får för mig att något ska rivas, byggas eller förändras... Lovade honom dock innan han for att INTE riva någon vägg iaf. Jag lovade honom dessutom att ta det lugnt och vila mig lite. Det har jag faktiskt gjort! Idag har jag varit till min barndoms paradis Bärnfallet och samlat lite kraft, vi har sedan hemkost legat framför kaminen och lyssnat på smattrande regn och vi har druckit kaffe med vän! Det är väl vila?!
Imorn är det iaf slut på vilan, då ska här grejas! Zandra kommer hit och hänger med Elton en stund och så drar vi väl en repa med hundarna, men förutom det är det muskelkraft och struktur som gäller...;)
Något helt annat: är det nån mer än jag som blir superpepp av reklamen för OS!? Aviciis låt går fan inte att tröttna på, den ger energi och jag känner definitivt pirr inför OS! Vilken lyckträff att vara mammaledig ett OS-år!!;)
Ska ge mig skriva innan det blir på tok för mycket svammel...Men först gratulera Maria och Hamza till en söt liten gosse...träffade på en stolt morfar och ännu stoltare mormor i ishallen igår...:)
Det är ett problem jag äger. Det här med mat, vikt och hälsan. Det problemet har förföljt mig hela livet och jag har ännu inte funnit balansen. Jag kämpar dagligen. Jag misslyckas, biter ihop och kommer igen. Jag kämpar och stångar mig blodig, jag gillar utmaningen men tröttnar ibland. Älskar att träna, att röra på mig att se resultaten. Målmedveten och stark skyndar jag långsamt och har så gjort under några år. Ingen vet mina mål, de blir så jobbiga att uppnå då. I efterhand avslöjar jag och firar tillsammans med de som bryr sig och hejar på mig.
Det är ett ansträngt förhållande jag har till den satans maten just nu. Jag har tagit ett krafttag och ska mota bort onödiga kilon, forma kroppen och må bättre. Kost och träning. Men vad gör kroppen? Den skriker rakt ut att något är fel! Jag känner min kropp, har ju ändå släpat runt på den i nära 28 år nu...Något är ruskigt fel och det skrämmer mig. Värden och depåer är testat i blod, inväntar svar. Har känt mig sliten, men vilken nybliven morsa gör inte det lixom? Igår kom migränanfallet från hell, det skrämde både mig och Rasmus. Jag kunde inte prata, inte namn på mina vänner och kunde inte formulera skrivna meningar. Stroke, trodde Rasmus oroligt. Men jag var klar inne i skallen även om jag inte kunde styra tungarn och få orden i rätt ordning. Alvedon, vila och tre fyra kräkningar. Sedan började jag återvända. Så klart hade Rasmus em så jag var hemma själv med Elton. Han slog till med långsovning, hellelluja! Som om det inte räckte dumpade jag en rejäl vända till kvällen. Troligen då jag inte fått i mig nog av just maten. Grinade. Det gjore ont överallt. Tårarna lindrade.
Är det en olycklig kombo av en hård satsning med maten, dåliga depåer som kräver lite socker då och då, dålig sömn och många tankar, upptrappning av träningen, för många järn i elden?
Nu vill jag ha provsvar och gärna en lösning på hur jag kan fortsätta kämpa med kilon som ska bort, men framförallt må bra och kunna träna hur mycket jag vill...!
Idag frångick jag våra hårda sockerfria veckor. Vi har i två veckor kört hårt med + på träningssidan och - på socker/godis/snacks-sidan. Det är fantastiskt bra! Saknar det inte så mycket även om det var tufft i början. Men idag behövde jag jordnötsringar och det var de godaste ringar jag snaskat på på länge! Har aldrig varit något fan av att räkna kalorier osv, jag är för lat, men jag vet att jag förbrukat mer än jag fått i mig iaf. Har efter de där jordnötsringarna kört ett litet styrkepass med gummiband samt en rask promenad. Imorn avverkar vi träningen redan klockan nio! Håller tummarna för svar från läkaren oxå, vill känna mig bättre!
Dagen idag har bjudit kalasande med Rasmus sida av släkten...inte mindre än 4 st firades på samma gång. Smidigt! Men man blir lite trött och sliten, vi var nära 30 st runt samma köksbord i några timmar!:) Tyvärr tog jag inte ett endaste kort!?
Igår hjälpte vi lillasyster Sara att flytta. Pappas rygg pajade omgående vilket innebar att det var Rasmus och jag som fick bära ALLT! Men det gick bra och jag såg det som ett riktigt bra träningspass;)
Kvällen igår bjöd dessutom på fest och jag var iväg faktiskt! En stund. Längtade hem efter tio minuter och kände mig grymt malplacerad och tyckte det var obehagligare än vanligt med onyktra (läs: dyngraka) människor runt mig. Men det var riktigt kul att träffa brudarna en stund:) Kan tro några av dem haft en seg dag idag;)
Jag ska ta mig i kragen på riktigt och beställa bilder för framkallning. Skulle gjort det så länge nu!! Ska bara käka pizza som R slängt ihop när vi insåg att klockan var mycket och att vi borde käka nåt. Vi har haft sockerbaksmälla av dagens kalas, vi är otroligt nog redan påverkade av våra sockerfria veckor!:) heja!!
Nä, nu svamlar jag bara så kanske lika bra att ge sig...;)
