Det smattrar lite lätt på fönstret, hör hur det strilar i stuprören. Kan inte rå för att jag gillar't! Hösten är här, sommaren borta. Skönt då jag längtat efter just denna höst. Nya utmaningar, gamla drömmar.
Nya rader, några få. Även om det finns mycket att berätta. Många gånger har det tankebloggats men stannat där. I tanken och inte i skrivna ord.
Mycket har hänt men ändå mycket som är sig likt. Barnet har växt, kärleken till honom också. Utveckling och process. Min lilla kille som klarar så mycket själv nu för tiden.
Nya jobbet som ger så många utmaningar men även så mycket utrymme till livet. Jag älsk'ert!
Imorgon stundar måndag igen. Här ryms inte längre någon söndagsångest och det är skönt! Den höll på at ta överhanden. Galet! Nu är det åter jag som bestämmer och jag styr skutan. Framåt, uppåt! Det är min melodi!
Schemat ligger. Allt är planerat. In i minsta detalj, som Sickan skulle sagt.
Vi är flexibla, behöver inte följa slaviskt. Det är ju ändå semester så dagarna ska kunna styras om. Det som inte får hända är att vi spiller dem. Att de ränner iväg utan att något blev gjort...aaa ni fattar!
Imorse fick jag en smak av sommar, så som jag vill känna den. Ledig. Pigg, kraftfull, stark, kreativ, motiverad.
En kaffe i tidig morgonstund ute på en solig altan. Sällskap av sonen som snart tassade efter mig ut och undrade om det var läge för frukost. "Ute här va?" Med pliriga ögon, förstående att jag njöt av att sitta ute. I godan ro slevade han in sin yoghurt med "kuddar" och frågade om stort och smått. Kloka lilla unge, när blev du så stor?
Dagen blev ett äventyr. Med två extra kids att omhulda. Gick hur bra som helst och vi laddade ny energi när de, ända in på kvällskvisten, åkte hem.
Midsommarafton ej undantaget. Möte för våga-vägra-sovmorgon-föreningen sammanträder varje dag utan undantag!
Egentligen inte mig emot, bara jag kunde komma i säng tidigare så det blev några fler timmar sömn. Dagen gryr och snart övergår morgonen i förmiddag. Förbereder lite lunch och gör lite av det jag bara inte orkade igår. Laddar med kaffe för att dra ut och fixa material till kransar. Snart dyker mormor och mosterAlicia in här. Då blir det brännboll eller baseball som Elton säger. Det är det nya. Skulle kunna spela dagarna i ända om han fick.
Well. Ska slänga in en ny ansökan om att slippa möte imorgon, gissar på avslag.
Här hemma har vi förberett ett deluxe-bord till lunch, siktar på mysfrukost, dans i skräddartorp och avsluta med grillning...hemmet doftar nystädat och lupiner och pioner pryder borden tillsammans med fin dukning. Eeelleeeer....så är jag ett vrak, sovit bort halva dagen och inte känner minsta stress. Imorn KANSKE jag städar, vi åker KANSKE till Skräddartorp och EVENTUELLT i finkläder och blomsterkrans... På senaste tiden har det hänt så mycket och jag har rannsakat. Har upptäckt att det blir bra ändå. Även om vi inte gör si eller så, ditten eller datten. Jag njuter av dagarna med mina killar och råkar vi hitta på något speciellt och med vänner så är det bonus, inte ett måste. Det ska kännas rätt i hjärteroten.
Idag var vi i Karlskoga för sista träff med veterinären för Gerald. Passade på med handling på Maxi, hysteri! Herrejösses! Men vi överlevde! Elton valde käk och vi åt utomhus med uppsikt över Gerald i bilen (öppen bagagelucka så klart). Där och då. Semestermode! Jag och grabbarna, käka mat utomhus, äventyr. Semesterkänslan sköljde över mig och livet infann sig. Det som är viktigt. De där! Rasmus jobbar nån vecka till, sen är det vi mot världen❤️
Imorgon firar vi som sagt midsommar. Jag gillar traditioner och högtider. Men det är en hatkärlek. Jag bjuder till så mycket jag mäktar med men jag vägrar att ätas upp av det. Innanför min comfortzone ska det vara, då blir det bäst.
Önskar er alla en trevlig midsommar, hur än ni väljer att fira.🌸
Jag hoppas jag orkar göra kransar imorgon, det är så fint.
Rastlöshet. Bland det värsta att uppleva. Eller ja, det finns ju mycket annat som är mycket värre. Men jag kan ju inte påstå att det är en angenäm känsla. När det kryper i hela kroppen och en inte kommer sig för något alls. Totalt apatisk men ändå viljan att göra något. Har semester men jobbar ändå, det är också stressande. I år skulle jag ju vara helt ledig. Jag blir smått tokig! Men det får gå denna vecka, sen är det nog. Oavsett hur mycket som är kvar! Den här veckan är så fullpackad med kom-ihåg och göromål att det fasen inte spelar någon roll om jag klämmer in några arbetspass också. Det är veterinärbesök, sjuka anhöriga, hjälpa anhöriga, boka, fixa, trixa och komma ifatt... Stressande att bara höra.
Mitt i bestämmer jag att vi ska ha en fridag. Imorn styr vi mot Karlstad och Elton tillsammans med vädret får styra vad vi ska göra. Kanske mariebergsskogen, badhuset, Leos lekland eller bio. Jag ska in på min favoaffär på sommarrea. Ska fynda kläder i rent sparsyfte nu när pengarna tickat iväg på veterinärkostnader.
1/7 klipper jag till med en ny, stor gadd och det är redan budgeterat om vi så ska käka vatten och bröd resten av sommaren.
Vättern kom han runt för tredje gången Rasmus och jag upphör aldrig att imponeras av honom. Riktigt dåliga förutsättningar för förberedelser, livet kom emellan, ändå kör han fullt ut och tar sig i mål på en ok tid. Ok för honom, ruskigt bra i andras ögon. Well, roligt att vara med i både start och mål. Någon gång ska jag kravla mig runt den där pölen på cykel jag med, så är det bara.
Nu när det är Blaze på tv och barnet för en gångs skull sitter stilla ska jag bestämma mig för ett projekt i kategorin LAGOM och sätta fart med. Innan jag går upp i atomer eller klöser ögonen ur mig av rastlöshet.
En får passa på att skriva när tillfälle ges. Det är inte ofta nu för tiden... Men inatt kan jag nog få till både två och sju inlägg om jag så vill.
Sitter i Motala och törs inte gå och lägga mig. I samma rum ligger nämligen två till som redan sover. De ska om några timmar iväg till startfållan och ge sig av runt Vättern på cykel... 22:08 drog Rasmus iväg. Han är så jävla grym! Jag väntar med spänning på att få sms-rapportering om hur det går. 5 mil till första kontrollplatsen om jag inte minns fel, så det borde ramla in ett pling här om en stund.
Sovplatsen min får stå orörd till nästa gäng ändå väsnas med frukost och nervositet. Räknar med att de är uppe om typ två timmar ändå. Kanske kan jag hanka mig en köpp kaffi så jag kan somna då med... En krake som sover i slafen bredvid mig ska iväg vid 04 och han är tydligen en rätt vass cyklist som siktar på grym tid...honom vill jag INTE störa och jag skulle säga att det är oundvikligt med knarrande trappa, ombyte (är bastuvarmt där vi ska sova) och sedan ligga på en luftmadrass och knarra runt...nja. Jag väntar. Ett hus med främlingar om än lite bekanta är inte min melodi. Nästa år blir det hotell! Sa jag om i år med men R skulle ju inte cykla påstod han. Och här är vi nu...
I år ska jag boka in hotellrum oavsett, tror inte det är svårt att boka av direkt... Många som vill ha det rummet.
Rasmus är fan en av de envisaste och mest motiverade jag känner! Det är en fröjd att plocka upp honom i målfållan, stolt som en tupp och övertygad att han aldrig någonsin vill se en cykel igen. I år SKA jag hinna till målområdet och se honom passera linjen!
Det är ren lycka som uppstår när de här kusifinerna möts efter lång tid ifrån varandra. Jag tror både jag och Elton känner sorg över att inte kunna hälsa på när som helst, cykla till lekparken och möta upp eller som helst av allt, bo grannar. De fattas oss fler dagar per år än vad som är lagligt enligt oss!
MotterAnna, Alva och Anton är här!
Vi är så glada för det. Vi tänker inte ens tanken på hemgång för dem som stundar redan imorgon... Helgen har gått allt för fort...
Solen bringar liv! Den bringar även ut folk, leenden och aktiviteter. Blir tokig på folk som nyss klagade på kyla och regn och nu har mage att gnälla över värmen. Men allvarligt!?
Jag älskar vinter, minus femton och mycket snö. Ändå uppskattar jag alla årstider för just sin speciella charm.
Det är sommar på riktigt nu. Det har långhelgen bevisat. Jag har tagit en löprunda, vi har grillat, använt solkräm och glajor, studsmattan är ofta bemannad och tvätten torkar ute på torkvindan. Hundarna lossar päls och drar in fästingar, jag har beställt sommarläsning (å vilken lycka!), frysen fylld med kaffe i kuber, långa kvällar ute och ljungen är borta ur krukorna. Gräset är nyklippt och sommarkläderna ligger överst i garderobslådorna. Söndagsångesten är nästintill obefintlig, fåglarna kvittrar och vi ska spela brännboll under veckan.
På jobbet beställer vi läromedel inför hösten och jag boar på mitt nya kontor samtidigt som jag städar undan på mitt förra/nuvarande. Jag har sparat ut en minikant på naglarna och målat dem.
I helgen köper jag färg till utemöbler som ska byta skepnad och jag har bokat syrrans symaskin till några sommarprojekt.
Mm mm mm...
Är vi överens om att sommaren är här?
Elton är överens med mig!
Han och Rasmus var Nora-supportrar idag. Fotboll. Färjestad var motståndet och åkte i bussen med logga på vilket förvirrade coolingen som undrade var hockeyspelarna var...
Dagarna de bara går. Veckorna försvinner och sommarlovet är snart här. Kommer tjuta halvt ihjäl mig på skolavslutningen. Dels har jag hört repetitionerna med eleverna inför uppträdanden i kyrkan, dels ska jag släppa min klass vidare. De här kidzen har vuxit på mig kan en säga.
Ser fram emot sommaren. Har många planer, de flesta här hemma. Många innefattar vila i projekt. Ni vet, måla, pyssla, sy, träna, dona, greja. Det ska även bli några uppstyrda resor har jag tänkt och minst en helg i husvagn!
Ska plöja böcker, ser fram emot beställning av sommarläsningen. En del inhandlas så klart på lokala bokhandeln. Jag gynnar dem gärna för de är så bra! Duktig och trevlig personal, bra service och utbud!
Dagarna fram till dess pusslas ihop av galet mycket jobb och lika mycket ledig tid med aggressivt motarbetande av stress!
I väntan på morsan och en släpkärra hinner jag några rader här.
Mycket högt tempo just nu. Mest på tankarna. Omdömen, utvecklingssamtal, planeringar, rättvisa, orättvisa i världen, nya jobbet, personliga utvecklingsmöjligheter, skolavslutning, överlämning. Mjo då, nästan farlig i trafiken då hjärnan är någon helt annanstans med tankarna. Men jag försöker fokusera på det jag för stunden håller på med. Jag har så bra planer i skallen som jag hoppas kunna förverkliga med eleverna utan att krascha själv. Tror det ska funka. Ska be min hjärna arbeta med det inatt när jag ändå sover. Snacka effektivt det vore...
Igår jobbade jag på Pihlskolan. Det känns så bra! Så rätt!
Sorgligt att släppa eleverna men det skulle jag ju ändå gjort så det finns ingen anledning att hänga läpp. Vi ska rocka den här sista delen av terminen fram till sommaren. Kan inte fatta att vi redan är i nedförsbacken mot sommaren. Det här läsåret har försvunnit och samtidigt utvecklat oss tillsammans.
Pepp på ledig sommar som sedan mynnar ut i nya arbetsuppgifter och därmed helt andra utvecklingsmöjligheter!
Lördag, ny soffa på ingång. Den som ska hämtas. Det finns två tydliga fördelar med soffan. Det är en bäddsoffa och den är gratis. Det är bra när småsyrror börjar jobba och tjäna mer än en annan, då får man äntligen ärva av dem och inte dem av mig som det tidigare varit...
Så gjorde jag det igen då...fastnade i en dokumentär. Jag kunde inte sluta titta trots att det väckte både sorg, smärta, hopplöshet och ilska i mig. Varför är det så orättvist i världen? Jag fick även perspektiv, som så många gånger förr. Perspektiv på precis hur jävla bra jag har det. Jag är evigt tacksam att min son har ett bra liv. Att jag kan ge honom det mest basala som mat, värme och ett hem. Dessutom så mycket mer. Jag har möjlighet att ge honom meningsfullhet, trygghet och en framtid.
Inatt drar jag honom intill mig och gläds över att jag inte är 300 mil bort och försöker tjäna pengar genom tiggeri och frustration.
Räknar kallt med att vara sällskapsutta' imorn vid 7:30-kaffet. Hittade nu vid 01:15 en vaken unge i sovrummet. I godan ro har jag kollat på film och druckit nattkaffe, i tro om att alla mina familjemedlemmar sov. Ack så fel!
"Men hej mamma. Ska du sova nu?" Var vad jag möttes av... Alltså, hur orkar han!? Fullt ös hela dagen!
Håller tummarna för en lååång sovmorgon både för den lilla piggelinen och för hans farsa, som jag gissar sovit nån timme här bredvid en babblande marro.
Morgonkaffet dricker jag gärna i ensamhet imorgon, helst efter att jag sparkat mig själv i arslet och gått en tidig långpromenad med doggarna.
Jag har djävulskt mycket att göra imorn, behöver kickstarta och aldrig slå ner röven. Då tappar jag fokus, styrfart och motivation.
Idag har jag gjort massor! Tyvärr inte det minsta av det jag verkligen behövt tagit tag i men müche annat... Typ städat och skurat kökslådor. Rivit ur vår stora garderob och strukturerat hela Eltons klädanordning.
Det är en underdrift att han har mycket kläder barnet. Den stora gula trunken är nästa storlek, alltså hela höstgarderoben klar... Det är påfyllt till bristningsgränsen i hans lådor med nuvarande storlek och övriga påsar på bild är urvuxen storlek... Jösses!!
Well well... Aldrig får jag så mycket gjort som när jag försöker undvika att göra det jag borde...
Jag är taggad! Taggad för framtiden. Det kommer bli en så sjukt spännande höst. Men helst vill jag att hösten ska vara förbi och att VT17 är här, helst imorn. Jag vill starta mina studier nu. Vill helst göra det helt kravlöst så kart men är helt införstådd med att det kommer bli en tuff period. Det spelar ingen roll nu för jag har världens bästa team runt mig som har övertygat mig att det kommer att funka, att jag gör rätt som satsar, att jag är rätt person för detta uppdrag osv. Det är guld värt när man står och tvekar. Egentligen har jag inte tvekat alls, jag bara hoppade på utan att reflektera. När allt var klart kom de praktiska knutarna som ska lösas. Det kommer att funka har vi bestämt, jag och mitt team.
För övrigt har vi lov men min hjärna jobbar mer än jävla någonsin! Det är omdömen, nya studier, semesterförslag, deklarationer och vardag som snurrar i en enda stor centrifug... Det konstiga med mig är att det är då jag fungerar som bäst. När jag måste attackera problem och hitta lösningar, när saker och ting behöver struktureras från kaos. Jag får garderobsrensningar, arbetsuppgifter och påsklovsaktiviteter att klaffa på en och samma dag. Känner mig piggare och mer produktiv än någonsin trots att jag spenderat nästan hela dagen i soffan. Ingen aning om hur det går till. Så funkar tydligen jag...
Idag har vi träffat en knappt två veckor ung liten kille. Vilken skönhet.
Vi har varit på bibblan och läst lite, intresset för litteratur är större än jag anat. Jag har druckit mängder med kaffe och plitat ner mängder av idéer och förslag på så väl undervisning som utmaningar, uppnåendemål och tatueringsförslag...
I torsdags hämtade jag henne. Hon som är en klippa i ur och skur. Hon vars vänskap aldrig behöver gödas, den växer ändå. Hon som fyllde år och är värd firande alla dagar i veckan.
Lotta, min Lotta.
En period av depp som jag ville vända till pepp. Tog med henne på Lindas fantastiska föreläsning Våga vara Du.
Om någon vågar vara sig själv så är det Lotta. I haglande skurar av allmänt tyckande och skitsnack står hon där precis som sig själv. Stolt, stark, modig.
För mig är du en vän av särskild art och redig kaliber! Vapendragare och själsfrände.
I dagens vardag går det längre mellan våra galna upptåg, äventyr och dejter. Ändå är allt sig likt när vi ses.
Inget är konstlat, inget är invecklat.
En köpp kaffi i pyjamas, en finare middag, en svettig promenad eller en tur till BB. Sak samma, det är vi. Det är jag stolt över.
Jag hoppas du gillade föreläsningen och att den var meningsfull och gav något. Mig gav kvällen energi, inte minst av ditt sällskap.
